Trodde jag var piggare

Jag trodde att min förkylning var bättre, men nu är rösten helt förstörd. Kan knappt kraxa fram mina ord och hostan tar död på mig. Sen var jag hos barnmorskan idag och mitt HB hade gått ner ganska rejält. Kan vara på grund av förkylningen, men inte alls så roligt. Jag har alltid haft bra värden annars. När ska detta ta slut?? Jag har inte annat än haft problem med denna graviditet. Jag orkar knappt tänka på var detta kommer att sluta innan denna bråkiga bäbis bestämmer sig för att komma ut. Ja vi får hoppas att det hjälper med att äta lite järntabletter nu och att jag kanske blir lite piggare av det. Känns som att jag oxå vill börja må bra någon gång.
Förhoppningsvis är det bara ca 7 veckor kvar innan det är dax, om jag inte går över tiden allt för mycket. Men med min tur den här graviditeten så går jag väl över 2 veckor och bäbis kommer lagom till jul. Ja det visar sig.

Inte mycket tid över

Hela den här veckan har gått otroligt fort. Maken har varit borta och jag har fått sköta ruljansen här hemma helt solo. Det har gått ganska bra förutom att jag mitt i allt dragit på mig en förkylning. Jag har varit väldigt dålig den här veckan och nu idag har det gått så långt att jag har tappat rösten, eller lite ljud kan jag få fram men Jimmy säger att jag låter som mumin trollen. Hmm, ingen rolig liknelse. Jag hoppas verkligen att jag hinner få tillbaka rösten till imorgon för då väntar jobb igen. Helgen som varit har som vanligt gått otroligt fort. Vi har varit och kollat till huset som vi är husvakt till, vi har plockat äpplen, krattat löv och gjort annat som var viktigt. Idag har jag försökt att kratta lite löv här hemma, men magen sa ifrån. Sammandragningarna satte igång så det var lika bra att ta det lilla lugna.
Den här veckan har varit en visdomens vecka också. Jag har kommit fram till att från och med nu sätta mig och min familj i första rummet och bara lyssna till vad jag anser vara rätt. Jag kommer inte att sätta alla andra i första rummet, bara min familj. Jag glömmer lätt bort mig själv och får inget tillbaka från någon. Jag är så less på att alltid ställa upp för andra och i slutändan inte känna mig tillfreds med situationen. Så nu blir det nya tag i livet. Kanske borde kommit på detta tidigare i mitt liv, men bättre sent än aldrig sägs det.

Ingen framförhållning här

Just nu känner jag att jag måste börja ta tag i saker och ting. Om några veckor bär det av till Tallin, men jag har ännu inte ordnat med pass. Kanske börjar bli dax. Jag ska försöka ta en tur förbi polisen idag får vi se.
Jag har även kommit på att det nu bara är ca 2 månade kvar till bebis kommer och vi har ingen vagn och jag har inte köpt ett klädesplagg ännu. Lite nytt måste man ju ha. Allra helst om det blir en pojke, inte kul att åka hem med en bebis i rosa klänning eller så. Nej nu börjar det verkligen bli dax att ta en titt på mitt liv och försöka få ordning på saker och ting.