Inte mycket tid över

Hela den här veckan har gått otroligt fort. Maken har varit borta och jag har fått sköta ruljansen här hemma helt solo. Det har gått ganska bra förutom att jag mitt i allt dragit på mig en förkylning. Jag har varit väldigt dålig den här veckan och nu idag har det gått så långt att jag har tappat rösten, eller lite ljud kan jag få fram men Jimmy säger att jag låter som mumin trollen. Hmm, ingen rolig liknelse. Jag hoppas verkligen att jag hinner få tillbaka rösten till imorgon för då väntar jobb igen. Helgen som varit har som vanligt gått otroligt fort. Vi har varit och kollat till huset som vi är husvakt till, vi har plockat äpplen, krattat löv och gjort annat som var viktigt. Idag har jag försökt att kratta lite löv här hemma, men magen sa ifrån. Sammandragningarna satte igång så det var lika bra att ta det lilla lugna.
Den här veckan har varit en visdomens vecka också. Jag har kommit fram till att från och med nu sätta mig och min familj i första rummet och bara lyssna till vad jag anser vara rätt. Jag kommer inte att sätta alla andra i första rummet, bara min familj. Jag glömmer lätt bort mig själv och får inget tillbaka från någon. Jag är så less på att alltid ställa upp för andra och i slutändan inte känna mig tillfreds med situationen. Så nu blir det nya tag i livet. Kanske borde kommit på detta tidigare i mitt liv, men bättre sent än aldrig sägs det.