Nu börjar allt ordna sig..

Jahz senaste blogginlägget trodde jag att jag hade minst sju veckor kvar, men ack så fel jag hade när lillpyret tittade ut drygt 5,5 veckor för tidigt. Vilket kaos det blev. Var först i Tallin med underbara Anna och hennes man. Utan barn. Helgen kunde ha varit bättre om jag inte haft ont och jätte svullna fötter. Inte trodde jag då att det var första symtomen på min lossnande moderkaka. Vi kom hem på söndagen och jag kände mig ganska sliten. På måndagen gick jag till jobbet, trots smärtor i magen. Jag trodde det var vanliga sammandragningar. Framåt lunchen började det bli ohållbart och jag bestämde mig för att åka hem. Ringde till förlossningen för en undersökning. Fick tid kl 16. Sen gick allt otroligt fort. Akut kejsarsnitt och en liten pojk blev född kl 16. 31. Han vägde 2480 och var 48cm. Han blev född i v 34+2. Efter nästan en vecka på las och snart 2 veckor hemma har jag börjat återhämtat mig från allt som hänt. Inte trodde jag att det var så allvarligt heller som jag nu läst mig till på nätet. Dödligheten för barnen är från 50-100%. Hade vi kommit in några minuter senare så hade vår kära Leon inte varit hos oss. Men så ska jag inte tänka nu utan jag är otroligt lycklig 2 barns mamma och jag hoppas de får ha hälsan nu.
Jag själv har nu dragit på mig en dunderförkylning. Kan bero på att all stress nu lagt sig och jag har börjat koppla av. Men det går väl över så småningom. Idag har jag inte fått mycket gjort. Jag har faktiskt fått sova en stund på förmiddagen. Jimmy tog hand om barnen så jag fick vila bort min sprängande huvudvärk. Ibland är karlarna bra att ha. =)
Snart får vi besök av min svåger och svägerska och barnens kusiner. De ska hälsa på Leon för första gången. Kan bli trevligt.